Frånvaro av natur medför allvarliga fysiska och psykiska kostnader för mänskligheten. Speciellt för barn under deras viktigaste utvecklingsår.
Det skriver journalisten och författaren Richard Lou i boken Last Child in the Woods: Saving our Children from Nature-Deficit Disorder.
Varför är naturen helande, lugnande och uppiggande?
En förklaring kan vara att vi använder en annan typ av uppmärksamhet när vi är i naturen. Läsning, att skriva och räkna kräver att vi koncentrerar oss och använder den vår fokuserade uppmärksamhet. Efter en stund med sådana uppgifter blir uppmärksamheten trött, och koncentrationen faller. När vi är ute i naturen använder vi en annan typ av uppmärksamhet. Att titta på en porlande älv, lyssna efter djurläten eller låta blicken vandra från träd till träd längs stigen, kräver ingen insats från oss. Naturen är fascinerande i sig själv, så vår uppmärksamhet riktas mot den helt automatiskt.
Naturen gör också barn mer kreativa, bättre på att lösa problem, och stärker deras självdisciplin. Barn som mer sällan är ute i naturen, ser ut att vara mer sårbara för ångest och depression, skriver Lou. Dessutom kan frånvaro av naturen i närheten av hemmet göra barn sämre rustade för att klara av stress. Barn i klass 3–5 blev tillfrågade hur ofta de upplevde olika stressande saker i sin vardag, som att bli retad eller bråk med sina föräldrar. Barn som upplevde många stressande händelser, tacklade dessa bättre om de bodde i ett område med mycket natur i närheten, jämfört med de som hade lite natur nära hemmet.
