Har du någon gång sett något som är så vackert att du inte kan sluta titta? Precis så är det för babyn som ser sin egen spegelbild.
Små barn tycker om att se ansikten och de ÄLSKAR att se sig själva i spegeln. Ögon som rör sig och tittar tillbaka, en mun som öppnas och stängs, och kanske en tunga som sticker ut. När babyn ler, så är det någon som ler tillbaka. När den vinkar, får den en vink tillbaka. En perfekt grundträning i att behärska det sociala spelet!
Babyn blir inte märkbart självupptagen av att spegla sig. Den förstår faktiskt inte att det är sin egen spegelbild den ser förrän runt det första året. En roligt test du kan göra för att se hur självmedvetet ditt barn har blivit är att smeta in en liten prick av jordgubbsylt i pannan på barnet. Om barnet tittar i spegeln och försöker torka bort eller känner mot sin egen panna, så vet det att babyn i spegeln är samma person. Men om barnet försöker ta bort sylten genom att röra vid spegeln, förstår det inte än att det är det egna ansiktet det ser.
De flesta föräldrarna blir överraskade över att det tar så lång tid innan barnet känner igen sin egen spegelbild, men det går hand i hand med förståelsen (en av våra mest sofistikerade och, utan tvivel, unika egenskaper). Lägg ner en leksak med en spegel på golvet och låt babyn öva sig på att lyfta huvudet, eller fäst den i bilen så att babyn har sällskap under resan och hänga upp den ovanför barnets säng. För vad kan väl vara mysigare än att vakna upp till sin egen spegelbild?
Därför ska du låta barnet spegla sig
- Barnet lär sig att fokusera
- Barnet utvecklar sociala färdigheter
- Det kittlar nyfikenheten
- Den kognitiva utvecklingen förstärks
- Kroppen stärks genom att de lyfter huvudet och använder armarna för att hålla sig uppe.
