Grisar, katter, elefanter och daggmaskar. Djur i djungeln, på bondgården och i havet. Vissa djur pratar, andra äter pannkakor. Några löser mysterier, andra är bara roliga. Var och varannan barnbok innehåller djur på ett eller annat sätt. Och det är dessutom ganska troligt att du själv, mer än en gång, hört dig ropa Muuu, Bäää eller Voff.
Men vad är det som gör att djurtemat blir så väl mottaget av våra barn? Djur är gulliga, djur är kul, djur kan till och med vara hysteriskt roliga. Djur engagerar, de är enkla att relatera till och kan i barnböckernas värld få mänskliga drag. Djur är dessutom mycket spännande. Det vet du efter att ha sett ditt barns uttryck vid mötet med en hund eller en katt. Barnet blir ivrigt och vill kommunicera, oavsett ålder. Förmodligen är en förklaring också att djuren kan vara så förstående mot barnen, ett tålamod som vi vuxna ibland kan avundas. Ett barn som råkar dra en katt lite för hårt i svansen eller en liten knatte som tar sina första stapplande steg och råkar ramla över hunden. Det finns ofta något tålmodigt förlåtande i djurets blick. Vi människor, stora som små, tycker ju om den där spännande interaktionen, där vi inte alltid blir förstådda genom språket, men ändå kan hitta något gemensamt.
Det kanske inte är så konstigt att katt och hund och ko blir bland de första orden som ett barn lär sig. Med tanke på detta är det faktiskt inte så konstigt att djurtemat är så vanligt i barnböckernas värld.
