Barnens språkresa börjar med konkreta saker: mamma, pappa, hund, boll, sol. Senare: grön boll, gul sol, svart och vit hund. Abstrakta begrepp som arg eller glad är inte så enkelt att förstå för ett barn som hund eller stol. En stol kan man både se och sitta på. Abstrakta begrepp är däremot inte handfasta, och kräver en lite större vokabulär.
Men visste du att ett barn redan vid 20 månaders ålder har förmågan att förstå abstrakta begrepp? Denna förmåga sätts fullt in när barnet blir 3 år gammalt. Att introducera ord för känslor tidigt är därför både nyttigt och rätt. Att lära sig dessa ord ger barnet förmågan att förstå att det är möjligt att sätta ord på saker som inte är handfasta, men ändå är äkta. Att kunna ge ilska, glädje och ledsamhet ord för dem mer förståeliga och enklare att kontrollera. Studier visar dessutom att förmågan att uttrycka känslor har en lugnande effekt. Att kunna sätta ord på våra känslor gör att vi kan arbeta med dom mer effektivt.
Ju fler ord vi har för att beskriva känslor, desto bättre. Ta ordet glad, till exempel. Tänk på hur många varianter vi har av beskrivningen glad: lycklig, förtjust, uppspelt … Ett barn som lär sig ord för känslor får möjlighet att utveckla en bättre förståelse för sina egna känslor och för andra personers känslor. Dessutom kommer barnet kunna sätta ord på och förklara för vuxna hur det känner sig. Och det är ganska viktigt – både för stora och små!
En studie som publicerades i Scandinavian Journal of Psychology visar att ett barns förståelse av sina egna känslor beror lika mycket på barnets språkliga förmåga som barnets ålder. Med andra ord kan ett yngre barn ha en bättre förståelse för sina egna känslor än ett äldre barn.
Att sätta ord på och prata om känslor är inte alltid enkelt – inte ens för oss vuxna. Men viktigt, det är det, både för stora och små.
KÄLLOR:
Mrs Wordsmith, The Benefit of Knowing Emotion Words
Pons, F., Lawson, J., Harris, P. L. & de Rosnay, M. (2003). ‘Individual differences in children’s emotion understanding: Effects of age and language.’ Scandinavian Journal of Psychology, 44, 347–353
