Jag har jobbat med barnböcker för Sandviks i flera år och har under åren byggt upp ett stort, fint bibliotek med böcker för de minsta. Artiklarna jag har läst om hur viktig högläsning är för barns utveckling är inte heller få – och så är det naturligtvis alla de underbara bilderna av härliga läsestunder med engagerade leende barn i famnen på leende mammor och pappor. Att läsa för de små – var några himmelska och avslappnande stunder som låg framför mig!
Äntligen mamma
Glädjen var stor när jag 2015 fick en son. Böckerna som tidigare låg i en kartong i källaren, kunde nu plockas fram och sättas in i bokhyllan. Äntligen skulle jag använda de färgrika och fina böckerna! Jag såg framför mig hur jag och sonen skulle försvinna in i en läsbubbla och mysa med läsestunder under täcket vid läggningen.
De första veckorna var bara ett stort kaos hemma, så det blev bara lite läsning. Men när lugnet kom, och jag fick igång amning, nya rutiner föll på plats och föräldraledigheten var igång – då blev böckerna uttagna från bokhyllan. I början kändes det bara konstigt att läsa för den lilla människan som bara låg där. Hans blick flackade runt, och det var inte alltid han ens tittade på böckerna jag höll upp framför honom. För att vara ärlig – responsen var inte riktigt vad jag hade sett framför mig!
Provade alla lästrix i hela världen
Men jag fortsatte att läsa dagligen och det tog inte många månader innan responsen började komma. Motoriken blev bättre, han kunde fästa blicken och visa tydlig glädje och fascination över knastrande sidor, ruggade saker han kunde känna på och skratt efter titt-ut-böcker med luckor. Med en sådan tydlig respons var det enkelt att ta fram böcker och läsa och mysa tillsammans.
När min son var 10 månader gammal kröp han runt i huset som en raket och utforskade allt. När jag tog upp honom i knät hade han tid att titta på två sidor innan han ville ner på golvet och krypa igen. Min egen läsmotivation dalade med hans. Varför ens försöka läsa för denna lilla människa som över huvudtaget inte är intresserad av barnböcker?
Så blev han 14 månader och började gå – och vardagen blev stressigare. Böckerna blev om möjligt ännu mindre intressanta, även om jag försökte alla möjliga trix. Jag försökte läsa när han var trött, och när han var klarvaken. Jag läste efter frukost, och jag läste efter kvällsmat. Jag skapade rutiner, plockade bort alla de spännande leksakerna, släckte ljuset i taket och hade bara på nattlampan. Jag läste böcker med luckor … och utan luckor. Böcker med mycket text … och böcker med lite text. Jag läste med MYCKET inlevelse, om lastbilar och grävmaskiner (min sons favorittema). Jag provade böcker med ljud och böcker utan ljud. Men inget fångade den här lilla krabatens intresse.
Skulle jag bara ge upp?
Alla barn är olika, och det är varken bra eller produktivt att jämföra dom, men jag måste erkänna att jag blev en smula uppgiven när min kompis jämngamla son satt fint i knät och lyssnade medan föräldrarna läste och läste. Vad gjorde jag för fel? Hade jag en onormal pojke? Jag ville ju vara en supermamma som läste för mitt barn under dygnets alla tider. Jag som trodde att läsning för småbarn skulle vara så enkelt! Det ser ju så ut på bilderna och det skrivs så mycket om hur viktig läsningen är – men väldigt lite om hur svårt det faktiskt kan vara i praktiken. Man ska ju MYSA när man läser för småbarn, inte hålla dom kvar under tvång.
Då jag började krypa efter min son med en bok medan jag med stor inlevelse läste högt, kände jag att nu ger jag upp. Ett tag i alla fall. Därför slutade jag att läsa för honom, men han hade hela tiden böckerna tillgängliga.
Sen hände något
Efter ett tag började han själv komma med böcker som han ville att vi skulle läsa för honom. Läsningen skedde på hans premisser och när han själv var motiverad. Vi hade inga mål om att läsa x antal böcker för honom varje dag, utan gladde oss istället över det lilla han ville läsa. Allt eftersom blev det fler och längre böcker. Nu är han fyra år, och höjdpunkten vid läggningen är när vi tillsammans kryper ner för att läsa en bok. Och nu är ju historierna spännande och lärorika för oss vuxna också. Vem stal egentligen prinsens kappa? Och varför flyger egentligen fåglarna söderut på vintern? Alla dessa frågor – och mer! – får man ju veta i barnböcker.
Det är ju med barnböcker som med det mesta: det kan vara stora skillnader mellan bilden och verkligheten. Du kanske känner igen dig i något av det här? Jag har dessvärre inga magiska tips eller trix för att få barnet engagerat i läsestunden, för som du ser har jag provat det mesta!
Det finns i alla fall hopp för alla som önskar den lugna, fina läsestunden – den finns! Men ni måste nog navigera lite och hitta vägen till målet på barnets egna premisser. Lycka till!
