Vad får barn att le?

Bebisar ler när de kittlas och lite större barn ler när vuxna gör sig dumma. Humorn utvecklar sig i takt med barnet, och det är inte konstigt att 3-åringen skrattar högt åt kiss, bajs och fis!

Det första skrattet hos ett barn kan vi oftast uppelva under de första levnadsmånaderna. Det är vanligast att kittlande eller annan fysisk kontakt startar det hela. Frode Søbstad har forskat kring barn och humor under flera år. Han är professor i förskolepedagogik vid Drottning Mauds Minne, en högskola för förskoleutbildning, och han menar att människan är född med en disposition för att skratta och le.

– De sista åren har det framkommit att babyns leende kort efter födseln, inte är en tillfällighet. När den lille upptäcker att det klarar att skapa ljud med skallror, ser vi leenden, glada ljud och senare skratt. Det handlar om babyns utforskande av sig själv och sin omvärld.

 

baby-lerVad får barn att le?
Barn tycker generellt om när barn tramsar sig, och att barnen är hjältarna, precis som i många böcker av Astrid Lindgren. Barn tar parti för den underlägsne, de hejar på den smarta musen och skrattar åt den dumma och lättlurade katten. De tycker om när auktoriteter förlöjligas. De flesta barn tycker dessutom om slap stick-humor med överdrivna rörelser, knall och fall.

Humorn utvecklas
– Varje utvecklingsstadie har sina uppgifter, och när barnet strävar efter dessa kan de ofta själva använda humor för att lösa situationen. 3-åringen som ska sluta med blöjor är fast i kiss och bajs, och testar oss vuxna genom att säga något som är över gränsen, understryker Søbstad.

Bebisar
Bebisar ler av ovanliga rörelser och överraskande saker, mamma med en konstig hatt till exempel. Inte minst ler de av kroppslig stimulering som kittlande och att bli blåsta på magen. Efter några månader, när barnet uppfattar att en sak inte försvinner bara för att barnet inte kan se det, tycker de flesta om titt-ut-lekar.

Små barn tycker om “slap stick”
– Vi kan se likheter mellan spädbarn, när de ramlar och går, med slap stick-humorn. De små känner igen sig i situationer med ostadig gång, fall, sölande med mat och dryck. De identifierar sin egen kroppsmedvetenhet och utveckling, och tycker detta är roligt. Slap stick när något som väcker skratt långt upp i tonåren, och får vissa även när de är vuxna. Tänk bara på Chaplins filmer, förklarar Søbstad.

Humor handlar om relationen till andra
– Vänskap är viktigt för de små, och i förskolan har barnen gärna sitt eget stamvrål. Du har kanske själv upplevt en grupp barn som ylar entusiastiskt och dunkar sina muggar i matbordet? Detta är kul för barnen, och ger dom en känsla av sammanhållning. Det är samma känsla som kan upplevas när de kastar klossar på golvet. Målet är inte att göra något som de vuxna inte tycker om, utan att imitera varandra och uppelva att de är tillsammans. Sådan humor är inkluderande, barnen ger varandra erkännande och det vittnar om social mogenhet.

Humor är lek med ord och tankar
Humor handlar om fria associationer, vi leker. När barnen är 4–5 år gamla, börjar de berätta vitsar. Språkleken startar tidigt, och du har säkert upplevt frasen: “Hallå där, köp blåbär!”

– Det är viktigt att de vuxna ger barnet positiv feedback när de tar initiativ till att berätta samma vits för femte gången på en timme. För barnet är detta träning på att hitta fram till sin egen humor, understryker Søbstad. Klassiska historier hos förskolebarn kan handla om svensken, norsken och Bellman, till exempel när de går till svinstian.

Är det skillnad på pojkars och flickors humor?
– Pojkar kan ha en mer aggressiv humor. De berättar fler vitsar och kan bli lite våldsamma. Humor är ett uttryck för självhävdelse. Flickor är mer inne på det inkongruenta, det som inte passar ihop, till exempel en mus och en elefant. De är oftast mer språkstarka än pojkarna och leker mer med ord. Skillnaderna i humor kan skyllas både på uppväxt, miljö och förväntningar från de vuxna. Vi ser i mer jämställda konstellationer att också humorn blir mer lik, berättar Søbstad.

Vuxna som humorpoliser?
Forskning har visat att barn ler oftare än vuxna. Det händer att vuxna identifierar oskyldig och vänlig humor som ondskefull. Då och då misstolkas humor som är menad som ett uttryck för erkännande av ett sammanhang bland barn.

– När jag besöker förskolor, och barn kallar mig för “Frode-kommode”, tar jag det som ett tecken på att jag är en i gänget, en de kan skoja med. Vänligsinnad humor kan skapa fina band och verka mot mobbing. Men vi vuxna har ett ansvar att stoppa humor vi ser som retande, ondskefull och rasistisk.

Tramsa mer!
Søbstad fruktar att tråkiga dagar med stress kan kväva barns humor. Humorn ligger ofta i sidovägarna, i omvägarna.

– Vi som vuxna måste frigöra oss, ta vår roll mindre seriöst. Vi måste skapa en miljö med barnen där det är okej att tramsa. Humor tar udden av det som är svårt, dämpar stress och ger mer livslust. Min uppmaning är: Var mer spontan och mer öppen för trams – även när det egentligen inte passar.