Redan vid födseln har barnet känslor om sig själv. Om barnet känner att det kan få saker att hända, om det lyckas med att prova nya saker, övervinna hinder och lösa problem, kommer det troligtvis att utveckla en positiv självkänsla.
Att hitta en tumme att suga på gör att barnet själv lugnar ner sig. Genom att barnet gråter när det är hungrigt, styr barnet själv när det får mat hellre än att bli erbjudet mat. När barnet ler och jollrar, får det ett leende tillbaka. Genom den här tidiga träningen skapas en självbild som säger ”Jag kan!”.
Att lyckas i dessa försök på självständighet är av stor betydelse för barnets mognad. Barnet blir naturligt motiverat till att få saker att hända. Om de tidiga försöken lyckas och ger en bra känsla, kommer barnet att fortsätta att utveckla denna kompetensen. Om försöken hela tiden misslyckas och känns frustrerande, kommer barnet bara att få med sig de negativa känslorna in i vuxenlivet.
Barn får respons på sina handlingar från sina föräldrar, andra vuxna i sin närhet och från jämnåriga vänner. Genom hela småbarnsåldern gör en ökad medvetenhet om ”jaget” att barnet ständigt blir bättre rustat för att bedöma sina egna handlingar och handlingar tillsammans med andra. Denna förmåga att betrakta och utvärdera sig själv är en grundläggande social färdighet som är helt unik för människan. Den gör det möjligt för barnet att förutse vad som kan ske och sen kunna välja hur det ska anpassa sig till situationen.
Processen med att utveckla en självbild är varken enkel eller objektiv. Barns självbild påverkas av hur de tror att andra ser på dem. Om personerna runt barnet ser det som kompetent och ger uttryck för detta, kommer barnet troligen också att känna sig kompetent. Om man däremot betraktar och pratar om barnet som inkompetent, kommer det troligtvis också att känna sig inkompetent. Bilden av ”jaget” är i ständig förändring, beroende av barnets omgivning och vem det umgås med.
Områden som påverkar självbilden och självkänslan
Kärlek och acceptans
Att känna sig speciell, att känna sig älskad och uppmärksammad, att känna sig som en värdefull individ
Att känna att man har kontroll över det som händer och att man själv kan styra en del erfarenheter.
Moral
Att känna tillhörighet, att känna sig rättvist behandlad, att känna sig uppskattad.
Att känna att man vågar prova, att känna att man kan klara uppgifterna och att få träna upp färdigheter i lugn takt.
För mycket inblandning från andra kan hindra barnet att själv får utvärdera sina erfarenheter. Det avråds ofta från att motivera i form av att berömma ett resultat i nyare barnpedagogisk litteratur. Istället läggs det mer vikt på uppmuntran. Uppmuntran är att bekräfta barnets insats utan att värdera eller bedöma resultatet. Uppmuntran kommer också att upplevas mer äkta än att fokusera på ett resultat.
Exempel på hur uppmuntran kan användas:
Var tydlig
Där tog du bollen.
Din teckning har mycket blåa färger.
Du har krupit hela vägen från dörren.
Du hittade de röda skorna.
Du hittade alla bitarna till pusslet, Lucas!
Du har ju använt alla legobitarna!
Du har klätt på dig alla kläderna själv!
Var äkta och rättvis
Du fortsatte tills du blev färdig!
Båda fötterna var i luften när du hoppade!
Du städade undan alla leksakerna helt själv!
Hjälp barnet att se vad det klarar
Ditt torn blev hela åtta klossar högt!
Dockan har fått en filt och är redo att sova.
Du gick på toa helt själv.
av Kay Albrecht och Linda G. Miller
